I veckans Eriksson & Söderman tar Dan och Magnus avstamp i Widar Anderssons artikel i Kvartal om att multikulti-politiken har nått vägs ände. Därifrån går samtalet via Elaf Ali, svenskhetens nya definitioner, 1975 års riksdagsbeslut, skillnaden mellan integration och assimilation och frågan om staten kan reparera ett problem den själv skapade.
De går också igenom regeringens islamismutredning med Magnus Ranstorp och Vårdkasens invändning: uppdraget låter politisk islam granskas som integrationshinder, men undviker invandringens demografi, bidragssystemen, partiernas röstjakt och den mångkulturella modellens grundfel.
I sista delen analyseras Jimmie Åkessons valtal, Fria Tiders tolkning och SD:s väg in i valrörelsen. Är Åkessons tal ett svek mot kärnväljarna, eller ett exempel på masspolitikens villkor? Dan och Magnus landar i skillnaden mellan partiets uppgift och den bredare rörelsens uppgift: SD kan bara vinna det som redan blivit politiskt möjligt; andra måste flytta gränsen för vad …
