Migrationsverket har granskats i mer än två decennier. Internrevisioner, riksrevisionsrapporter, visselblåsare och journalistiska avslöjanden har dokumenterat samma mönster om och om igen: mutor på ambassader, handläggare som beviljar uppehållstillstånd åt släktingar, slagningar i datasystem för klanmedlemmar, och en kultur där avslag tar så mycket längre tid att ingen längre orkar.
Ändå finns myndigheten kvar. Oförändrad i sin grundstruktur.
I detta avsnitt går vi igenom vad som faktiskt dokumenterats genom åren, och ställer den fråga som sällan ställs: Går det att reformera en myndighet inifrån när problemen är systemets själva logik?
Vi diskuterar bland annat:
Hur “pinnjakten” under Dan Eliasson skapade incitament att godkänna snarare än utreda.
Fokus granskning som visade att 100% av de anställda som gjort otillåtna slagningar hade utländsk bakgrund.
Merit Wagers uppgifter om att 91% av medborgarskapsbesluten fattades av en ensam, icke-säkerhetsklassad person.
Riksrevisionens rapport om …
